Du är här:// Startsidan / Faktadel / Ljud / Ljudets väg genom örat

Ljud

Ljudets väg genom örat

Öronmusslan fångar upp ljudvågorna och hörselgången leder dem fram till trumhinnan som börjar vibrera. Trumhinnans vibrationer når innerörat via hammaren, städet och stigbygeln, vars uppgift är att förstärka och förmedla rörelserna till innerörat. Vid varje svängning trycks stigbygeln mot ovala fönstrets hinna och sätter snäckans vätska i rörelse. Då ovala fönstret är mindre än trumhinnan, innebär det en förstärkning av ljudet. Inne i snäckan finns en smal och två breda vätskefyllda kanaler. I den smala kanalen sitter hörselsinnet - Cortiska organet. Det har fått sitt namn efter den italienske vetenskapsmannen Alfonso Corti, (1822 -1888).

När vätskan i Cortiska organet sätts i rörelse börjar sinnescellerna bölja som ett sädesfält. Ett känselspröt längst ut på sinnescellen känner av rörelsen som omvandlas till elektriska impulser, för att skickas via hörselnerven till hjärnan. Omkring 30 000 nervtrådar går från de 15 000 -20 000 sinnesceller i varje öra och sammanstrålar i hörsel- och balansnerven som leder signalen vidare till hjärnan. Hjärnan läser av signalen och tolkar den till ljud.

För att vi skall kunna skilja på olika ljud är sinnescellerna inställda på olika frekvenser. Om alla sinnesceller samtidigt skickade signaler till hjärnan skulle det bli kaos, men nu är det så ordnat att membranet där sinnescellen är belägen bara vibrerar där ljudvågen är som starkast. De högsta frekvenserna, diskanttonerna, registreras närmast ovala fönstret, medan de lägsta, basljuden, registreras högst upp mot snäckans topp. Cortiska organet kan mäta såväl ljudstyrka som frekvens mellan 20 och 20 000 Hz.

Svåra ord

Finner du något svårt ord i texten som du inte förstår? I vår ordlista har vi samlat de flesta av alla svåra ord på denna webbplats.

Se hela ordlistan