Du är här:// Startsidan / Faktadel / Tekniska hjälpmedel / Hörapparatens funktion och uppbyggnad

Tekniska hjälpmedel

Hörapparatens funktion och uppbyggnad

översikt av hörapparaters inkl. CI:s funktion

Figuren ger en översikt av hörapparaters inkl. CI:s funktion.

Till vänster i figuren är de olika ingångarna som kan kopplas in separat eller i kombination (t.ex. ett MT-läge kombinerar mikrofon och telespole). Tyvärr är inte alla CI-apparater ännu lika välutrustade som hörapparaterna i detta avseende.

Signalen bearbetas och förstärks sedan i en förstärkare/signalprocessor som fungerar med hjälp av ström från ett batteri. Batteriet kopplas till med en strömbrytare. Med olika reglage kan man påverka lyssnandet.

Till höger i figuren visas de olika sätten som en förstärkt signal kan överföras till den hörselskadade. De tre alternativen representerar luftledningsapparat, benledningsapparat och cochlea implantat (CI).

Moderna hörapparater: Några begrepp

Vi har förut diskuterat hur hörapparaterna i stort kan fungera och vilka typer som finns om man tänker på hur de bärs på kroppen. Vi har talat om luftledningsapparater, benledningsapparater och CI, och vi har talat om kroppsburna, bakom-örat-apparater etc. En annan indelningsgrund kan vara med vilken teknik de har byggts, här talar vi om analog och digital teknik. En ytterligare indelning bygger på funktionen hos hörapparaten, vi talar om linjära och olinjära apparater. Ytterligare indelningar kan bygga på i vilken omfattning apparaten är "automatisk" eller förutsätts styras av användaren.

Analoga och digitala hörapparater

Den analoga tekniken har varit helt dominerande fram till för ca 15 år sedan. Då kom de första digitalt programmerbara analoga hörapparaterna. Skillnaden för utprovaren var att de analoga apparaterna ställdes in med hjälp av skruvmejsel och små potentiometrar, medan de digitalt programmerbara ställdes in med hjälp av dator. För den hörselskadade märktes ofta ingen större skillnad om man inte hade fått en apparat med flera program, en så kallad multiprogrammerbar apparat. För mindre än 10 år sedan introducerades de första helt digitala hörapparaterna och de marknadsfördes som något som skulle revolutionera hörandet för den hörselskadade. Skillnaderna i utbyte med denna ny teknik blev inte alltid så uppenbar. Hörapparaterna fick större inställningsmöjligheter och nya funktioner som olika former av störningsundertryckning m.m. introducerades. Vissa nya hörapparater tappade möjligheter för användaren att påverka lyssnandet genom att volymkontrollen togs bort och hörapparatens automatik förutsattes klara det mesta. Idag ses volymkontrollen åter som något användbart och kan i ökad omfattning fås för den som önskar påverka sitt lyssnande.

Linjära och olinjära hörapparater

Äldre hörapparater hade samma förstärkning oberoende om ljudet som kom in i apparaten var svagt eller starkt, tal eller buller. Man sa att hörapparaten arbetade linjärt. Riktigt starka ljud begränsades för att inte bli obehagliga. För att ge ett mer behagligt och naturligt hörande introducerades hörapparater som mer automatiskt kunde variera sin förstärkning beroende på insignalens styrka. Dessa hörapparater arbetar med en olinjär förstärkning som anpassades till örats begränsade arbetsområde (dynamik). Svaga ljud fick hög förstärkning, normalstarka ljud lite mindre och starka ljud ännu mindre förstärkning. Denna teknik finns i både analoga och digitala apparater. I den digitala apparaten har dessutom introducerats egenskaper som försöker anpassa förstärkningen inte bara till signalen styrka utan också till dess karaktär. I dessa apparater försöker man ge talet prioritet över bullret.

Hörapparaten har till uppgift

  • att förstärka svaga ljud så att det blir hörbara
  • att begränsa starka ljud, så att de inte blir för starka
  • att optimera taluppfattning och komfort.

Hörapparatens ljud ska låta naturligt och apparaten ska vara bekväm att bära. Ljudet i apparaten kan ibland bli starkt, men det får aldrig bli obehagligt starkt för hörapparatbäraren. Detta gäller oavsett vilket ljud som lyssnaren hör och oavsett hur volymkontrollen är inställd. Den konventionella hörapparaten består av mikrofon, telespole, förstärkare, kontroller för volym, hörtelefon, batteri samt öroninsats.

Utförande med multifunktionsomkopplareUtförande med multifunktionsomkopplare som kan ställa in olika program och ev. M-MT-T-funktion. OBS! En förälder eller lärare har ingen möjlighet att veta vilken inställning som är aktuell vilket är en stor nackdel vid användning på små barn. Saknar volymkontroll.

Mikrofon

Mikrofonens uppgift är att fånga upp ljud för att omvandla det till en elektrisk signal. Mikrofonen i en kroppsburen hörapparat bör sitta i den övre kortsidan för att ta in så lite klädrassel som möjligt. Denna störning undviks på huvudburna apparater, dock kan de istället störas av vindbrus.

Telespolen

Telespolen gör att hörapparaten kan ta upp ljud på induktiv, elektromagnetisk väg. För att kunna lyssna över en teleslinga krävs att hörapparaten kopplas om till T-läge. Vissa apparater har MT-läge vilket innebär att både mikrofon och telespole fungerar samtidigt. Om förutsättningar för att man ska kunna utnyttja T-läget kan läsas i avsnittet "Övriga hörhjälpmedel".

Elektrisk ingång

Vissa hörapparater har elektrisk ingång. Till den kan olika signalkällor anslutas. Det kan vara yttre mikrofoner eller radiomottagare. Det är viktigt om man ska höra störningsfritt på avstånd.

Kontroller

Kontrollernas uppgift är att anpassa hörapparaten så att den passar användaren på bästa sätt. Det finns två typer av kontroller. Dels de som utprovaren använder för att ställa in hörapparatens förstärkning efter hörselnedsättningens egenskaper och användarens lyssningsmiljö. Med hjälp av skruvmejsel eller dator ställs förstärkningsegenskaperna in och användaren får kommentera resultatet, både direkt och efter en tids utprovning.

Den andra typen av kontroller är de som är åtkomliga för användaren. Alla hörapparater har en strömbrytare som kan vara olika utformad på olika apparater. För att kunna koppla om mellan M- och T-läge finns en omkopplare som även den kan vara olika utformad. Det kan också finnas en programomkopplare med vilken man väljer förstärkning anpassad till olika lyssningsmiljöer. De allra minsta hörapparaterna, hörselgångsapparaterna saknar oftast de sistnämnda kontrollerna.

Förstärkare

Förstärkaren är ofta hopbyggd som en enda komponent. Förstärkarens uppgift är att förstärka och anpassa de elektriska signalerna från mikrofonen för att sedan skicka dem vidare till hörtelefonen.

Hörtelefon

Hörtelefonen omvandlar den förstärkta och anpassade elektriska signalen till ljud. Från den kroppsburna hörapparaten är en sladd sammankopplad med hörtelefonen som i sin tur är placerad i örat med öroninsatsen. Till dessa hörapparater kan ofta olika hörtelefoner anslutas, för att på så sätt förändra hörapparatens akustiska egenskaper. I huvudburna hörapparater är hörtelefonen inbyggd i apparaten och en plastslang leder ljudet via öroninsatsen in i örat.

Svåra ord

Finner du något svårt ord i texten som du inte förstår? I vår ordlista har vi samlat de flesta av alla svåra ord på denna webbplats.

Se hela ordlistan