Du är här:// Startsidan / Faktadel / Tekniska hjälpmedel / Hörhjälpmedlens historia

Tekniska hjälpmedel

Hörhjälpmedlens historia

av Bo Andersson

De hörapparater, som finns i dag, är små och behändiga. Så har det inte alltid varit. De första apparaterna var mycket stora och klumpiga.

Ett exempel är en "hörapparat" som på 1600-talet konstruerades av en tysk präst, som hette Athanasius Kircher och hade naturvetenskapliga intressen. Det var det många, som hade på 1600-talet men det var inte alltid så lätt att veta vad som var sanning och vad som var rena fantasier. Kircher hörde till dem som trodde på basilisker (ett fabeldjur med så vedervärdigt utseende att man kunde dö bara av att titta på det). Han trodde också på äggläggande tuppar och mycket annat. Men någon stolle var han inte och i en bok om vår planets inre struktur och värmeförhållanden var han långt före sin egen tid.

Men det är alltså "hörapparaten", som gett honom en plats i dövhistorien. Den var drygt en meter lång och stod på ett stativ. Den såg ut som ett rör eller en stor cigarr, tjock på mitten och smalare mot ändarna, i den ena änden skulle den hörselskadade sitta med örat mot rörets ena öppning, i den andra änden satt en hörande vän och talade rakt in i röret.

Kirchers hörapparat

Kirchers hörapparat, ett tidigt hjälpmedel för hörselskadade.

Ur Lär dig höra bättre - se det du inte hör av Gunnar Falk, Tim Arrevik och Bengt Runbert. Sveriges Radios förlag, 1971.

Om man sitter så kan man kanske uppfatta ljudet lite bättre men man kan inte samtidigt titta på den som talar och få hjälp av avläsning.

Ett "hjälpmedel" var förstås ännu äldre. Det hade alltid funnits, det fanns alltid till hands och det var alldeles gratis! Det var den egna handen, som kunde kupas bakom örat för att fånga ljudet bättre. Det var ett knep, som vi vet att människor använde redan under antiken för några tusen år sedan, och det var en upptäckt som man snart lärde sig att bygga vidare på.

Det började med lurar av enkel modell, djurhorn till exempel. Efter hand kunde man göra mer ändamålsenliga lurar i metall. Hörlurarna var ofta bättre än sitt rykte, och i varje fall bättre än det rykte de fått i dag.

Audiofon

Audiofonen, med kort handtag och en tunn skiva av hårt gummi, var tänkt att förmedla ljud genom vibrationer men motsvarade inte förväntningarna.

Pannapparat

Ett hörhjälpmedel från 1800-talets slut, med Loewe som angiven upphovsman.

Ur Le pouvoir des signes. Institut National de Jeunes Sourds de Paris.

Men stora var de förstås fortfarande och föga diskreta och därför försökte man ibland kamouflera dem så att de såg ut att vara något annat. "Hörselhjälpen" kunde byggas in i promenadkäppar och i blomvaser, gömmas i "hörkammar" eller i hatten eller till och med i skägget.

BlomvasUr de Boer B. An investigation into the performance of antique hearing aids from the preelectronic era. Eindhoven: Philips Hearing Instrument Division, 1982.

Det finns också tidiga exempel på hörglasögon med hörapparaten gömd i glasögonens tjocka skalmar. En kung i Portugal, Johan VI, lät bygga en "akustisk tron" med stora trattliknande armstöd som ledde ljudet vidare till öronen.

Hörglasögon

De första hörglasögonen var uppenbart inspirerade av de gamla lurarna.

Ur Le pouvoir des signes. Institut National de Jeunes Sourds de Paris.
Akustisk tron

En "akustisk" tron, tillverkad på beställning av den portugisiske kungen Johan VI tre år efter hans trontillträde 1816.

Ur de Boer B. An investigation into the performance of antique hearing aids from the preelectronic era. Eindhoven: Philips Hearing Instrument Division, 1982.

Hörselskadade hade fått vänta länge på sina hjälpmedel. Man kan jämföra med de synskadade. Glasögon hade börjat tillverkas redan på 1200-talet. Snart fanns det också solglasögon och glasögon till skydd mot snöblindhet. När Kircher konstruerade sin stora apparat hade det alltså funnits fungerande hjälpmedel för synskadade i nästan fyra hundra år.

Glasögonen hade funnit sin rätta form nästan från början. De glasögon, som finns i dag, är visserligen snyggare, mer "moderna", men i stort sett ser de ändå ut på samma sätt som för sju hundra år sedan.

Med hjälpmedel för hörselskadade förhöll det sig helt annorlunda. Här räckte det inte med små estetiska förbättringar. Här måste man, för att komma fram till något mera användbart, tänka om helt och hållet. Och det skulle faktiskt dröja till mitten av 1900-talet innan man kom in på rätt spår. Många soldater hade kommit hem från andra världskriget med mer eller mindre allvarliga hörselskador. De krävde hjälp, de krävde rehabilitering - och lösningen kom i form av den nya elektroniken. Ganska snart efter krigsslutet kunde man börja tillverka apparater, som var så små att de innehöll alla nödvändiga komponenter men ändå diskret kunde gömmas bakom örat. I dag är de ännu mindre.

Den vetenskap, som i dag kallas audiologi, är alltså ett direkt svar på kraven från de hörselskadade soldaterna i andra världskriget.

Svåra ord

Finner du något svårt ord i texten som du inte förstår? I vår ordlista har vi samlat de flesta av alla svåra ord på denna webbplats.

Se hela ordlistan